Var på regnbågen befinner du dig?

Var på regnbågen befinner du dig? 

Vilken underbar fråga, eller hur? Inte hur mår du eller hur står det till som kan vara svårt att svara ärligt på. För vem tror du har tid att lyssna till det längre, ärliga svaret? Men var på regnbågen befinner du dig? Den frågan uppfattar jag som lekfull och öppnar möjligheten för ett helt annat svar. 

Jag hade nästan skrivit färdigt dagens brev när jag fick en impuls och behövde byta ämne. Måste, inte som att det räckte att spara idén till nästa vecka, utan slänga allt och börja om från början. 

Känner Du igen dig? Grattis, vi bor på samma planet. 

Du som inte känner igen dig? Grattis, vi bor fortfarande på samma planet.

Skillnaden är att en av oss troligen är mer impulsiv och luststyrd. 

Att vara impulsiv och luststyrd

Det kan vara besvärligt att vara luststyrd och det bästa som hänt andra gånger. Det luststyrda, kreativa och stökiga kan behöva balanseras och förankras. Jag tänker att det luststyrda är rött, rött för driv, inre styrka och passion, med tillägg av en dos gult för nyfikenhet, glädje och skratt, att ta lite lättare på tillvaron. Blått är för mig eftertanke, stillhet och djup, det svarta (som är frånvaron av ljus) en djupare förankring och sanning som skär igenom allt fluff. Ofta glömmer jag den gröna, den som bildar den sömlösa övergången mellan gult och blått i det spektrum där nyanserna gradvis går över i varandra. Jag frågar mig gen: var på regnbågen befinner du dig? 

Färg är vibrationer

och hur vi uppfattar och påverkas av dem är helt personligt. När alla regnbågens vibrationer kommer samman uppfattar vi det som vitt, och för mig är det tillitens färg.

Varför glömmer jag den gröna färgen? 

När jag började måla 2005 hade jag skissat varianter av samma bild under ett år, en stiliserad föräldragestalt som höll ett litet barn i famnen. Det hör till saken att jag gick samtalsutbildning på Huma Nova och hade en både stöttande och kreativ terapeut. Jag visade mina skisser och vi samtalade om vad de betydde för mig. Så småningom dök längtan efter färg upp och jag vågade lämna det trygga svartvita för att börja känna, uppleva och smaka på färgernas kvalitéer och vibrationer. Det var spännande, men att använda grönt, nej..
Grönt var för mig vila och harmoni och jag befann mig långt ifrån de tillstånden. Vila kunde jag inte stava till och harmoni lät alltför präktigt. 

Hur ser jag på grönt nu?

När jag benämner grönt som övergången mellan gult /lekfull rörelse till blått /eftertänksam stillhet så ser jag att den riktningen fortfarande inte känns enkel och självklar för mig. Oftast när jag målar eller skriver går jag den andra vägen: från blått via indigo över till rött och sedan gult. Med andra ord: jag mediterar för sedan måla eller skriva, utforska och uttrycka det som väcks i tystnad och stillhet. 

I sagans värld

I sagan finns en skatt vid regnbågens fot, kanske är det där du vill börja din upptäcksfärd på livets väg? Eller är det slutet på resan, när dina andetag enligt den yogiska traditionen har tagit slut.

Veckans reflektion

Idag väljer jag att vandra fram och tillbaka längs med regnbågen och kan allt mer stanna upp och lyssna inåt. Var befinner jag mig just nu?

Vilken färg talar till dig? Och finns det någon färg eller nyans du har svårt för? Om du skrapar under ytan, vad upptäcker du då?