Om inte om.... - Anna Swärd

Reframe: Om att se tillvaron i ett nytt ljus.

Från sagans värld:

Om inte pojken i Kejsarens nya kläder hade ropat- Men har är ju naken. Vad hade hänt då?
Hade inte den fula ankungen fötts bland de vackra svanarna. Vilken saga hade det blivit?
Om inte Mowgli fått växa upp bland vargarna, hur hade det gått i Djungelboken?

Vi bär alla med oss tankar och föreställningar om hur livet hade blivit Om inte eller Om bara. När jag sätter förstoringsglaset på mina egna är de gärna lite sorgliga.

Så här kan det låta:

Om inte min bror hade hamnat i fosterhem hade jag fortfarande varit lillasyster.
Eller: Om inte min pappa hade varit så ”ekonomisk” hade jag haft lättare att bjuda in till fest.

Att tänka Om.

Det finns en användbar teknik för att omformulera våra tankar om det som händer. På engelska är termen Reframe. Med mina ord- att sätta en ny ram på bilden och se hur den ser ut då.

Tillbaka till mina Om.

Om inte min bror hamnat i fosterhem hade jag inte fått träna i rollen som storasyster. Både att försöka förstå vad någon behöver och att lära mig leka med någon är yngre.

Som vuxen har jag både glädje och nytta av att vara van att ta ansvar och att leda flocken. Det betyder inte att jag inte saknade min bror när han försvann, det har jag behövt sörja, men att jag också fick något väldigt fint.

Ett annat sätt att sätta ljus på tillvaron.

Om inte Liisa hade hittat Skaparladan på Rådmansö och tipsat mig hade jag troligen inte målat med samma glädje som jag gör idag.

Hade jag inte ledit yoga i Katarina församling under flera år jag jag inte fått följa med på Livsstegenresan till Grekland 2018.

Om inte Sofia erbjudit sig att dela rum på den resan hade vi inte lärt känna varandra. Den varma, välgörande och kreativa vänskapen hade inte blivit till.

Mönstret jag ser handlar om hur våra relationer kan hjälpa oss att växa som människor och jag känner mig oändligt tacksam. Även det som känns svårt eller ser illa ut i stunden kan bilda jordmån för framtiden. Som en av mina tidigare handledare ofta sa: ”Vi får göra gödsel av skiten”.

Veckans fundering:

Har du några invanda ”sanningar” som du vill sätta en ny ram kring? Och vid sidan av det: Vilka berättelser kan du berätta om det som är starkt, levande och vackert?

Experiment i fastetider:

Som en frivillig del i min utbildning til ADHD coach testar jag att äta glutenfritt i 8 veckor. Bakgrunden är att gluten kan bilda lugnande och vanebildande ämnen förutom att orsaka låggradiga inflammationen i tarmen. Personer med ADHD/ADD blir lätt beroende av mat, droger och olika former av stimulans och är mer känsliga för inflammationer och gifter.

Jag frågar mig:

För det första: Kommer mitt sinne att bli klarare? (som en del påstår).

För det andra: Hur blir upplevelsen att avstå? (abstinens, återfall).

För det tredje: Kommer ”besväret” att överskugga eventuella vinster?

Att leva helt utan bröd? Nej, min dagliga smörgås vill jag behålla.

Jag har hittat ett svenskt havrebröd som är enkelt att baka och gott att äta. Det påminner om danskt rågbröd i konsistensen. Så här i vårvintertid behöver jästiden förlängas så jag låter det jäsa minst en extra gång innan jag lägger det i formen. Bakpulverreceptet har jag inte provat,

Hör gärna av dig när du provbakat. Kanske blir det en ny favorit på påskbordet?

Ps Är du lika nördigt intresserad av ord som jag?

Läs definitionen av Reframe i Natur och Kulturs psykologilexikon här.

Och här kan du läsa fler tidigare texter.

Om inte om….